En knopp slår ut

Där satt jag och drack vatten. Mugg efter mugg. Då kom tjejen tillbaka i rummet med sin man, ni vet hon som satt där på rad med mig. De hade plockat 10 ägg i onsdags. 10! Skillnad mot vårt lilla ägg. De hade fått ett befruktat som de förde tillbaka. Även deras första försök. Vet inte deras historia alls, men jag hoppas verkligen att de får behålla sitt lilla embryo. Så där står vi, hon och jag i våra pappersskjortor och önskar varandra lycka till.

Efter mina 10 plastmuggar med vatten satt vi och väntade en liten stund innan barnmorskan kom och hämtade oss igen.
Tankarna for runt i huvudet på både M och mig och vi trodde att det var kört. De får inte in katetern helt enkelt, så de kan inte få in ägget. Vår vanliga otur, tänkte vi.

Väl inne i det där rummet, vad ska vi kalla det, operationsrummet? Fick jag åter igen lägga mig i stolen. Barnmorskan sa att hon tyckte att jag var stark som låg där utan att ens bli berörd om vad som hände där. Tänkte för mig själv att det är bara en fasad. Hade handsvett och var nervös. Hon hade på sånt där klet på magen och förde ultraljudsmaskinen över min blåsa för att läkaren skulle kunna se på skärmen. Oj vad kissnödig jag var!

Embryologen som vi träffade i onsdags visade vårt ägg på en tv-skärm och visade att det hade delat sig till 4 celler. -Nämen, det är ju faktiskt 5 celler nu. Det har hunnit dela sig igen. Läkaren gjorde några snabba ryck där nere och sa att nu är det klart. -Nu ligger det ett ägg inbäddat i slemhinnan. Hon visade på tv-skärmen. Urinblåsan, stor och svart till höger och sedan i den lilla slemhinnan låg vårt lilla ägg. Osynligt för ögat att se. Men det fanns där.

42% chans att vi blir gravida nu. Ägget finns där, men det betyder  inte att vi är gravida. Inte än. Har många dagar innan jag får ta det där graviditetstestet, och många dagar som jag ska ta dessa progesteronvagitorier. På testdagen kommer vi att få veta om det har lyckats. Inte förr.

Det är en märklig känsla det där. Att veta att jag har ett befruktat ägg i mig. Som rent teoretiskt blir en liten bebis. Tänk om vi får en liten bebis i september. Det skulle vara helt otroligt underbart. Jag vill så gärna tänka positivt om att det kommer att gå bra, men den andra sidan av mig håller lite distans och vågar inte riktigt hoppas.

Behöver jag ens berätta att jag kissade 3 gånger innan vi kom hem från Uppsala?! Sedan fortsatte det fram till kvällen. Trodde aldrig att det skulle ta slut *puh*.