Att vara tapper

Har hört att det är krångel med att kommentera ibland. Vet inte riktigt vad det beror på, men jag har kollat mina inställningar och allt "ser bra ut". Hur man nu kan veta det förstås. Men alla ska kunna kommentera, anonym eller inte. Testa igen vetja, eller skicka ett mail på annashemligheter@yahoo.se

Fick ett fint mail häromdagen där det bl a stod att jag inte skulle driva mig själv för hårt och att jag inte behöver vara så tapper jämt. Bara för att barn fixar det så tar det ett tag att tycka det är ok att sticka sig själv.

Det är så sant som det är skrivet! Än så länge tycker jag inte att det här med IVF är jobbigt på något sätt. Eller ibland med ovissheten i det hela. Men annars så tycker jag att det fungerar bra. Jag mår bra och jag har inte blivit något galet hormonmonster. Än.

På ett sätt så kanske jag stålsätter mig med humorn i det hela. Jag vet inte. Det blev en tankeställare, de där raderna. Jag har nog inte sett mig själv som "så stark". Egentligen. Men vi är olika hur vi reagerar på IVF. Vissa mår dåligt och är nedstämda. I mitt fall så kör jag på som vanligt. Tycker nästan att det är lite kul med IVF, men framförallt tycker jag att det är spännande! Det kanske är annat ljud i skällan om det misslyckas, men nu ser jag bara positivt på tiden fram till äggplock/återinförande. Tiden som kommer därefter kommer att vara oviss, och jag gissar att jag kommer att vara orolig. Då alltså. Inte nu.

Jag vill även tacka er för era fina kommentarer, i kommentarsfält eller inte. Jag blir så glad när jag får dem, och det känns så kul att ni vill följa med mig på den här resan. Ni gör det trots allt lite lättare.

Och som den härliga personen också skrev i mailet:
 -Ett litet steg i läkarvärlden, men ett stort steg i Annas liv!

Kärlek till er alla!