Ett besök hos Il Doctore

Vilket tålamod ni måste ha som får vänta så länge på mina inlägg.

Har haft huvudvärk i 9 dagar. Mer eller mindre. Det började på nyårsdagen, och sedan har den hållt i sig. Migräntabletterna jag haft nu har inte hjälpt. Vissa dagar har jag tagit allt från 1 tablett till 3. Så i tisdags ringde jag min husläkare och bokade en tid. Fick tid hos min läkare. Som tur var. Orkar inte dra allt igen om mitt knasiga huvud för en ny läkare. Hon, läkaren R är så rar. Verkligen engagerad i att vi blir gravida och att jag mår så bra som möjligt fram tills dess jag blir gravid. Kollar olika värden i kroppen (ska ta blodprov nästa vecka) och ställer massor med frågor. -Hur är det med samlivet då nu under hela IVF-karusellen? Glöm inte att ta hand om varandra. Lite av en psykolog också på något vis. Det var för övrigt hon som upptäckte att jag hade hypotyreos. Angående huvudvärken så tyckte hon att jag skulle fortsätta med Sumatriptan Actavis (det är den som hjälper, inte Sumatriptan Bluefish som jag tagit under dessa 9 dagar) och att kolla upp om det finns någon akupunktör som jag kan gå till. Deras hade tyvärr gått i pension. Så det är mitt uppdrag för nästa vecka. Leta akupunktörer!

Nu har jag sluppit huvudvärk och migrän sen i onsdags så jag känner mig glad och pigg igen. Efter jobbet i tisdags däckade jag direkt efter jag kommit hem. Trodde jag skulle tuppa av inne på Apoteket när jag skulle hämta ut nya migräntabletter. Efter en dusch, migräntablett actavis-sorten, en skål mjölk och flingor och 2½ timme sömn så mådde jag prima igen. Nu hoppas jag att den håller sig borta.

Innan läkarbesök och trängsel på Ica Maxi kröp jag upp i soffan med en kopp te och bläddrade lite i mina nya magasin. Ser verkligen fram emot när jag får sitta i timmar och bara läsa sida efter sida. Ser speciellt fram emot att få läsa intervjun i Damernas Värld med Michelle Williams som är aktuell i filmen My week with Marilyn. Den filmen är en must see för mig! Det ska även bli intressant att läsa intervjun med vår stilige prins, Carl Philip. Mama bjuder alltid på rörande livshistorier, så en tår eller två är att förvänta. Gråtmild som man är.

Fredagskvällen spenderas med M med nåt gott gjort på potatis och lövbiff. Tänker mig klyftpotatis med chiliflakes och salt, och smörstekta kryddiga lövbiffar (lövbitar?) med en krämig svampsås. Om jag gör såsen helt själv eller slänger i en creme bonjour förtäljer inte historian... Kanske slänger i lite av de torkade trattisarna som vi plockade i höstas (då vi för övrigt gick vilse i skogen) för att få den där genuina känslan. Eller nåt.