Att få ett resultat jag inte vill ha

Tog graviditetstestet imorse och det visade vad jag redan visste. Ett negativt resultat. Endast ett streck visade sig på den lilla stickan. Sen efter det så gjorde jag mig iordning för dagen. Precis som vanligt. Tror att jag redan bearbetat besvikelsen på något sätt. M är också besviken. Såklart. Han har väl hoppats in i det sista. Har glömt bort honom lite grann i det här. Jag sörjde men kollade aldrig hur M mådde eller kände. Vi har pratat om misslyckandet idag, och jag känner mig skyldig. Känner att det är mitt fel alltihop att vi inte blir gravida. Hans simmare är i tipp topp form, men det är hos mig det felar. Vad är det som gör att jag inte kan behålla dessa små ägg? Om läkarna visste så skulle det inte finnas oförklarligt barnlösa.

Ringde Reproduktionscentrum i Uppsala i morse och meddelade resultatet. Fertilitetsmottagningen har stäng tom den 9/1. Kommer att ringa direkt när de öppnar på morgonen. Får leva i ovisshet i några dagar till. Hoppas att vi får köra igång med det samma. Tanken slår mig förstås fortfarande att det kanske inte ens blir en bebis det här året. Heller. Att fira en jul till utan bebis är för mycket för mig att ta in.

För er rara själar som skickat sms och bara bryr er om. Tack så mycket! Det betyder mycket för mig och för M. Var inte rädda att verka tjatiga eller nyfikna. Jag lovar att berätta om jag tycker att det är jobbigt. Sen när era bebisar kommer (några av er) låt mig bara smälta det. Jag kommer såklart att vara superglad för er skull, men kanske för en millisekund så kommer det att kännas i hjärtat. Ett uns av avund för att jag inte har någon egen. Men ni får inte, absolut inte känna er mindre lyckliga för det. Eller få dåligt samvete. Livet är som det är. Svårare för vissa, och lättare för vissa.

Livet går nu vidare och jag ser faktiskt fram emot nästa försök.

Ta hand om er kära vänner!