fredag 13 januari 2012

Att ha fått ett svar


Efter många timmars väntan i soffan framför tv:n och kollat på telefonen så att ljudet var på ringer det.
-Ja hej, det här var från fertilitetsmottagningen.
-Heeej! säger jag lite glatt
Tyst.
-Ja, jag ringde för att berätta resultatet och kolla hur vi ska gå vidare nu, fortsätter jag.
-Du fick alltså ett negativt resultat?!
-Ja det fick jag. Jag hade ju det redan på känn och så, för jag tror att jag fick missfallet på nyårsafton.
-Har du tagit fler tester?
-Eh, nej jag tog testet den 3:dje som det var sagt.
-Men då har du inte fått missfall, utan då har behandlingen inte fungerat.
-Ok. Lite ställd över svaret. Hade förväntat mig något mer empatiskt svar.
-Är du inställd på att påbörja nästa behandling på en gång nu?
-Helst, om det är möjligt. Ju förr desto bättre känner jag.
-Vi ser helst att du väntar till nästa mens så att äggstockarna får vila. Nu fick du ju bara ett ägg, så jag tror inte att det är någon fara, men ändå.
-Oj, ja då blir det ju inte återinföring fören i mars?
-Ja, så blir det ja.
- Eftersom jag hade för höga värden av Puregonet, kommer det att ändras nu med tanke på att jag fick sluta att ta det.
-Det får du ta med läkaren sen.

Ungefär så lät samtalet. Alltså. Liiite sympati vill man ju ha för att IVF:et misslyckades. Kanske ett
-Nämen vad tråkigt att det inte lyckades den här gången. Hur mår ni så här efteråt? Nu låter vi äggstockarna vila lite efter den här behandlingen och så tar vi nya tag direkt efter din nästa mens. Ni hade ju ett toppenägg som var av riktigt bra kvalité, så möjligheterna finns ju vid nästa omgång. Ni är välkomna tillbaks till oss och så kör vi. Ok!?
Allstå, lite så. Så där omtänksamt och rart. Att de kanske bryr sig lite i alla fall. Eller låtsas bry sig. Det är ju trots allt en bergochdalbana det här. Allt man vill är ju att få en liten bebis i magen. Sen efter alla dessa hormoner också. Man är ju känslig redan från början. Undrar vad de skulle säga om jag sa det till dem? Att de kanske kan vara lite hjärtliga i alla fall. Visst, sen kan jag förstå att det är många som kommer och går på mottagningen. Många människor att ta hand om. Men ändå.

Nåväl. Jag är inställd på februari och hoppas att det funkar då. Gör det inte det har vi åtminstoe ett till försök efter det. Den här gången hoppas jag såklart på ägg i frysen också. Är eventuellt också inställd på att det kanske inte ens blir en bebis i år. Jag vill vara gravid i år. Jag vill bli gravid i år. Jag måste bli gravid i år.


p.s Mina orkidé har slagit ut nästan alla sina knoppar nu. Måste trivas ypperligt i mitt fönster. Som eventuellt vätter mot söder. Eller är det norr...

1 kommentar:

  1. Tråkigt att personalen på "ferten" är så oempatiska, jag känner igen det..

    Sandra.

    SvaraRadera