En pizzabagare

I går var det pizzabaksfredag! Knådade deg. För hand, naturligtvis. Ingen flådig Kitchen Aid i mitt kök inte. Men jag har ju födelsedag om sisådär 9-10 månader så jag önskar mig en sån då. *blink blink* Gärna en vit. Eller eventuellt en svart. Eller en i färgen creme?!

På pizzorna gjorde vi svärfars variant med hemgjord tomatsås på botten, sedan champinjoner, mozzarella och lite riven ost on the top. Tjoff in i ugnen i en kvart eller så på 250 grader. När osten smält och ser sådär härligt krispig och god ut tar du ut den och lägger på lite prociutto och ruccola. Done! (Som Ramsey säger.)

Lördagen spenderas i stadens fina köpcentrum med svägerskans dotter. Tjejsnack är en garanti! Sedan har svärföräldrarna något lurt på gång, så vi får se vad kvällen har att erbjuda. Hoppas på smördegsinbakad oxfilé med rödvinsås. Fick det första gången jag träffade dem, och har inte fått det sen dess. Så nu tycker jag det är dags!

Ett vinterlandskap

Januari lider mot sitt slut och den här månaden har inte varit speciellt minnesvärd. Den har bestått av väntan och ytterligare väntan. Väntan på något tråkigt. Som i och för sig eventuellt leder till något bra. Det känns lite avlägset på något sätt, att vi igen ska hålla på med spray och sprutor. Känner mig inte lika entusiastisk den här gången. Av någon konstig anledning. Kanske är det den där känslan som ligger och gnager där i bakhuvudet, att det kan ju vara så att det inte funkar den här gången heller. Vi hade ju alla förutsättningar sist. Ett toppenägg av bästa kvalité. Undrar om jag kan göra något annorlunda för att påverka resultatet? Då menar jag innan återinförandet, för sen finns det inte mycket jag kan påverka.

Jag brukar tänka på tjejerna som satt där på rad med mig. Hur gick det för dem? En av tre blir gravida säger statistiken. Kanske blev det hon med långt brunt hår, det trevliga paret vi pratade med? Kommer nog inte att få veta. Vill jag ens veta?

Idag snöar det här i Storstaden och pulkabacken som ligger ett stenkast bort är vit och redo för pulkarace. Ska fota den på kvällen så får ni se vad mysigt vi har fått det. Kommunen (?) har satt upp belysning så man kan åka hela natten lång. I år ska jag åka!  Folk åker både skidor och skridskor här nere på den frusna Mälaren, men ut på isen ger jag mig dock inte, det är alldelses för läskigt för mig.

p.s Än har jag inte knyckt katten, men snart så kanske... Eller så kanske jag bara lånar henne lite extra när jag är där och hälsar på.

Att knycka en katt

Veckorna tickar på, men på samma gång går de så sakta. Man jobbar, kommer hem, lagar mat och ja, ni förstår. Det är ju det man gör. I vanliga fall vill man inte att den där kvinnoveckan ska komma, men nu vill jag inget hellre så vi kan köra igång med vårt andra IVF-försök. Kan ni förstå att jag riktigt lääängtar efter nässpray och sprutor som tjoffas in i magen. Blir det inga barn snart så tror jag tusan att jag knycker svägerskans katt. Sally. De kanske inte märker att jag knyckt den, de har ju en kanin också...

Ett besök hos Il Doctore

Vilket tålamod ni måste ha som får vänta så länge på mina inlägg.

Har haft huvudvärk i 9 dagar. Mer eller mindre. Det började på nyårsdagen, och sedan har den hållt i sig. Migräntabletterna jag haft nu har inte hjälpt. Vissa dagar har jag tagit allt från 1 tablett till 3. Så i tisdags ringde jag min husläkare och bokade en tid. Fick tid hos min läkare. Som tur var. Orkar inte dra allt igen om mitt knasiga huvud för en ny läkare. Hon, läkaren R är så rar. Verkligen engagerad i att vi blir gravida och att jag mår så bra som möjligt fram tills dess jag blir gravid. Kollar olika värden i kroppen (ska ta blodprov nästa vecka) och ställer massor med frågor. -Hur är det med samlivet då nu under hela IVF-karusellen? Glöm inte att ta hand om varandra. Lite av en psykolog också på något vis. Det var för övrigt hon som upptäckte att jag hade hypotyreos. Angående huvudvärken så tyckte hon att jag skulle fortsätta med Sumatriptan Actavis (det är den som hjälper, inte Sumatriptan Bluefish som jag tagit under dessa 9 dagar) och att kolla upp om det finns någon akupunktör som jag kan gå till. Deras hade tyvärr gått i pension. Så det är mitt uppdrag för nästa vecka. Leta akupunktörer!

Nu har jag sluppit huvudvärk och migrän sen i onsdags så jag känner mig glad och pigg igen. Efter jobbet i tisdags däckade jag direkt efter jag kommit hem. Trodde jag skulle tuppa av inne på Apoteket när jag skulle hämta ut nya migräntabletter. Efter en dusch, migräntablett actavis-sorten, en skål mjölk och flingor och 2½ timme sömn så mådde jag prima igen. Nu hoppas jag att den håller sig borta.

Innan läkarbesök och trängsel på Ica Maxi kröp jag upp i soffan med en kopp te och bläddrade lite i mina nya magasin. Ser verkligen fram emot när jag får sitta i timmar och bara läsa sida efter sida. Ser speciellt fram emot att få läsa intervjun i Damernas Värld med Michelle Williams som är aktuell i filmen My week with Marilyn. Den filmen är en must see för mig! Det ska även bli intressant att läsa intervjun med vår stilige prins, Carl Philip. Mama bjuder alltid på rörande livshistorier, så en tår eller två är att förvänta. Gråtmild som man är.

Fredagskvällen spenderas med M med nåt gott gjort på potatis och lövbiff. Tänker mig klyftpotatis med chiliflakes och salt, och smörstekta kryddiga lövbiffar (lövbitar?) med en krämig svampsås. Om jag gör såsen helt själv eller slänger i en creme bonjour förtäljer inte historian... Kanske slänger i lite av de torkade trattisarna som vi plockade i höstas (då vi för övrigt gick vilse i skogen) för att få den där genuina känslan. Eller nåt.

Att ha fått ett svar

Efter många timmars väntan i soffan framför tv:n och kollat på telefonen så att ljudet var på ringer det.
-Ja hej, det här var från fertilitetsmottagningen.
-Heeej! säger jag lite glatt
Tyst.
-Ja, jag ringde för att berätta resultatet och kolla hur vi ska gå vidare nu, fortsätter jag.
-Du fick alltså ett negativt resultat?!
-Ja det fick jag. Jag hade ju det redan på känn och så, för jag tror att jag fick missfallet på nyårsafton.
-Har du tagit fler tester?
-Eh, nej jag tog testet den 3:dje som det var sagt.
-Men då har du inte fått missfall, utan då har behandlingen inte fungerat.
-Ok. Lite ställd över svaret. Hade förväntat mig något mer empatiskt svar.
-Är du inställd på att påbörja nästa behandling på en gång nu?
-Helst, om det är möjligt. Ju förr desto bättre känner jag.
-Vi ser helst att du väntar till nästa mens så att äggstockarna får vila. Nu fick du ju bara ett ägg, så jag tror inte att det är någon fara, men ändå.
-Oj, ja då blir det ju inte återinföring fören i mars?
-Ja, så blir det ja.
- Eftersom jag hade för höga värden av Puregonet, kommer det att ändras nu med tanke på att jag fick sluta att ta det.
-Det får du ta med läkaren sen.

Ungefär så lät samtalet. Alltså. Liiite sympati vill man ju ha för att IVF:et misslyckades. Kanske ett
-Nämen vad tråkigt att det inte lyckades den här gången. Hur mår ni så här efteråt? Nu låter vi äggstockarna vila lite efter den här behandlingen och så tar vi nya tag direkt efter din nästa mens. Ni hade ju ett toppenägg som var av riktigt bra kvalité, så möjligheterna finns ju vid nästa omgång. Ni är välkomna tillbaks till oss och så kör vi. Ok!?
Allstå, lite så. Så där omtänksamt och rart. Att de kanske bryr sig lite i alla fall. Eller låtsas bry sig. Det är ju trots allt en bergochdalbana det här. Allt man vill är ju att få en liten bebis i magen. Sen efter alla dessa hormoner också. Man är ju känslig redan från början. Undrar vad de skulle säga om jag sa det till dem? Att de kanske kan vara lite hjärtliga i alla fall. Visst, sen kan jag förstå att det är många som kommer och går på mottagningen. Många människor att ta hand om. Men ändå.

Nåväl. Jag är inställd på februari och hoppas att det funkar då. Gör det inte det har vi åtminstoe ett till försök efter det. Den här gången hoppas jag såklart på ägg i frysen också. Är eventuellt också inställd på att det kanske inte ens blir en bebis i år. Jag vill vara gravid i år. Jag vill bli gravid i år. Jag måste bli gravid i år.


p.s Mina orkidé har slagit ut nästan alla sina knoppar nu. Måste trivas ypperligt i mitt fönster. Som eventuellt vätter mot söder. Eller är det norr...

Att vänta på ett samtal

Ringde fertilitetsmottagningen tidigt i morse, och nu väntar jag bara på att de ska ringa upp. Vill veta vad som kommer att ske nu. När får vi köra igång med andra IVF:et? Väntan är oliiidlig!

En tripp till Dalarna och mörbultning

På Trettondagen åkte M och jag till Dalarna för att fira lite jul. En försenad sådan. Hos kära mor och far bjöds det på riktig husmanskost. Dillkött med potatis. Oh my, det är ju så gott. Två stora portioner slank ner (eller det sista med lite lätt tvång). Av mina kära föräldrar fick jag Marilyn Monroe´s bok  Fragment som jag har önskat mig länge. Älskar allt med Marilyn! Samlade på allt med henne från ca 10- års ålder. Tidningsurklipp, posters, servetter, ja you name it. Tror att hon kan vara den vackraste kvinnan som någonsin funnits. Angelina Jolie, släng dig i väggen! Vet egentligen inte riktigt vad det är som fascinerar mig så med henne. Mystiken, tragiken eller bara hennes otroliga utstrålning.

Efter att ha umgåtts ett par timmar med föräldrarna åkte vi vidare till min syster som bor en kilometer därifrån. Där blir det lite mer "julfirande". Av kära syster fick jag Maria Montazzamis bok. Hon, Maria är ju också en härlig människa. Bjuder på sig själv och är, enligt mig, äkta. Visst, det kommer ut knasiga saker ur munnen på henne ibland, men det är ju det som är så charmigt. Lite som jag. Säger lite knasiga saker, kanske inte helt genomtänkta. Men det är ju jag. Inga krusiduller.

Många böcker blev det den här julen, och som ni ser på bilden öven Leilas senaste kokbok - Hello Cupcake. Ser verkligen fram emot att få svänga ihop lite whoppies och chocolate swirl cheesecake.

Åh, måste också berätta att min syster, som utbildar sig till massageterapeut, fick sätta händerna i min rygg igår. Herregud! säger jag bara. Jag är en vandrande knuta. Helt stel och hård i ryggen. Hon sa att -Anna, du har som en puckel på ryggen. Stor som min handflata. En muskel som inte mår helt ok. Tydligen. Hon knådade och hade sig. Inte alltid så skönt kan jag tillägga. Idag känns det som jag har blåmärken på ryggen där mina knutor var som värst. Hon ville inte irritera där för mycket, så jag ska tillbaka snart igen. Konstigt att man har haft huvudvärk/migrän i en vecka i sträck... Nä, bort med det onda och in med en ny fräsch kropp á la Anna anno 2001!

Att fylla en kalender

Ett nytt år har startat och det betyder att jag får börja på en ny kalender. I år hittade jag en jättefin från Paperblanks. Längst bak i kalendern står det att den är exakt tryckt för att återskapa lyskraften och utseendet av den klassiska silkeseran. Trycket på framsidan är en hyllning till den gamla silkesvävningstraditionen från Lyon, Frankrike på 1800-talet. Jag gillar det.

I år har jag inget nyårslöfte. Det brukar alltid vara den där samma gamla visan om att äta rätt, motionera mera osv, osv. Det brukar inte fungera på mig. I år tänkte jag sätta upp, vad ska man kalla det? Livsmål, kanske. Eller saker jag vill uppnå eller bli bättre på.

• Jag vill såklart vara en bra vän som alltid ställer upp. Mer tid för familj och vänner. De är ju trots allt det viktigaste man har.
• Att bli bättre i mitt yrke är alltid något jag strävar efter, men för att nå dit jag vill tror jag att jag måste kämpa lite hårdare.
• Anstränga mig lite mer i det här med att äta bra. Om jag blir gravid vill jag inte proppa i mig godsaker varje dag. Vilket jag gör. Varje. Dag.
• Förbättra konditionen. Med min "falska ischias" (som massageterapeuten kallade det) kommer en stor mage inte göra den bättre. Promenera mera! Tänker antagligen inte joina ett gym. Tror inte riktigt att det är min grej.

I min kalender vill jag skriva om goda saker, dock ej godsaker. Vill fylla den med graviditetsveckor. Resor och ävenflykter. Middagar med familjen. Shoppingturer och fikapauser med vänner. Sånt vill jag fylla min kalender med.

Vad fyller ni er kalender med i år?

Välkommen 2012

Nyårsdukningen

Årets sista dag började inte bra, men avslutades med en panoramavy av färgsprakande fyrverkerier.

Kvällen spenderades hemma hos oss med kära vänner och mat fit for kings and queens. Oh my, vad mat vi hade! 

Nyårssupé

Räktoast med löjrom

Havskräfta med aioli och smörstekt bröd

Ostron serveras med tabasco eller citron

Carpaccio

Ugnsbakade rödbetor gratinerade med chevré, honung och pinjenötter

Smörstekt sparris serveras med rostad parmaskinka och parmesan

Oxfilé med kryddig portvinssås

Saffranscheesecake med pepparkaksbotten

Ostbricka med bl a St Agur, Tallegio och Camembert

Min mage var inte sig lik efter den middagen. Ett lätt illamående när jag gick och la mig som satt i till tidiga eftermiddagen den 1 januari. Så mätt har jag nog aldrig varit. Tyvärr byttes mättheten ut mot ett migränanfall från helvetets djupaste djup som avslutades med en kräkfest på toaletten. Usch vad jag var dålig, men fem timmar senare mådde jag bra igen och firade med smörgås och juice i soffan framför Harry Potter.

Nu önskar jag er alla ett underbart 2012 och för min och M´s del hoppas jag att turen vänder till vår fördel. 2012 är vårt år!

Att få ett resultat jag inte vill ha

Tog graviditetstestet imorse och det visade vad jag redan visste. Ett negativt resultat. Endast ett streck visade sig på den lilla stickan. Sen efter det så gjorde jag mig iordning för dagen. Precis som vanligt. Tror att jag redan bearbetat besvikelsen på något sätt. M är också besviken. Såklart. Han har väl hoppats in i det sista. Har glömt bort honom lite grann i det här. Jag sörjde men kollade aldrig hur M mådde eller kände. Vi har pratat om misslyckandet idag, och jag känner mig skyldig. Känner att det är mitt fel alltihop att vi inte blir gravida. Hans simmare är i tipp topp form, men det är hos mig det felar. Vad är det som gör att jag inte kan behålla dessa små ägg? Om läkarna visste så skulle det inte finnas oförklarligt barnlösa.

Ringde Reproduktionscentrum i Uppsala i morse och meddelade resultatet. Fertilitetsmottagningen har stäng tom den 9/1. Kommer att ringa direkt när de öppnar på morgonen. Får leva i ovisshet i några dagar till. Hoppas att vi får köra igång med det samma. Tanken slår mig förstås fortfarande att det kanske inte ens blir en bebis det här året. Heller. Att fira en jul till utan bebis är för mycket för mig att ta in.

För er rara själar som skickat sms och bara bryr er om. Tack så mycket! Det betyder mycket för mig och för M. Var inte rädda att verka tjatiga eller nyfikna. Jag lovar att berätta om jag tycker att det är jobbigt. Sen när era bebisar kommer (några av er) låt mig bara smälta det. Jag kommer såklart att vara superglad för er skull, men kanske för en millisekund så kommer det att kännas i hjärtat. Ett uns av avund för att jag inte har någon egen. Men ni får inte, absolut inte känna er mindre lyckliga för det. Eller få dåligt samvete. Livet är som det är. Svårare för vissa, och lättare för vissa.

Livet går nu vidare och jag ser faktiskt fram emot nästa försök.

Ta hand om er kära vänner!

Att ha testdag

Imorgon är dagen då jag ska ta ett graviditetstest. Jag kommer ta testet fastän jag redan vet resultatet.

På nyårsaftons morgon tror jag att allt kom ut. Så att säga. Det kan omöjligt vara något kvar. Har jag varit ledsen. Nä, det kan jag inte påstå. Märkligt egentligen, hur man fungerar. Ett par dagar senare och jag vill redan köra igång med försök nummer två. Är lite ledsen över att det inte blir någon septemberbebis och att jag inte får ha en härligt stor mage i sommar. Fånigt egentligen, att tänka så. Men så tänker jag.

Vet inte riktigt vad som händer härnäst, men hoppas på att försök nummer två kan påbörjas inom en vecka. Eller så.