1:a advent?

1:a avent 2010

Ojoj, här glömdes 1:a advent bort och jag har inte haft upp en endaste liten julstjärna i fönstren. Har börjat förbereda julen idag med städning. I helgen blir det fönsterputs och nya gardiner ska sättas upp. Är sugen på nya julstjärnor till fönstren i år också. Det får inhandlas efter jobbet imorgon.

Förra året var jag ute i god tid och gjorde en fin adventsljusstake. I år har jag glömt... Såg i Allt i Hemmet en variant med glasflaskor som adventsljusstake. Det är jag sugen på att ha i år. Sen fina siffror som man hänger på. Kanske ska köpa kanelstänger och stjärnanis och stoppa i flaskorna. Eller varför inte lite mossa? Får låta kreativiteten flöda. Eller nåt.

Tisdagsprojekt:

• Handla nya adventsstjärnor (eller kransar) till fönstren
• Flaskor till advenstljusstaken
• Kryddor och/eller mossa
• Siffror i plåt. Eller varför inte plåthjärtan?!
• Innerkudde till mitt julkuddfodral (köpt förra året...)
• Utebelysning ska upp på balkongen

Det lär nog ta hela kvällen imorgon. Tur att vi har en härlig julskinka i kylen så vi slipper laga middag.



Äntligen kom den där blödningen också, så nu är jag redo för sprutstart på onsdag. Åh vad jag längtar efter att få köra in en nål i magen. Varje dag! Ingen ironi alls. Jag lovar.

Önskar er alla en Berit-fri vecka. Stormen då alltså.


/Anna

Mina drömmar

Jag drömmer om en familj med små barnfötter som trippar barfota in i sovrummet på morgonen som väcker mig med sitt skratt. De kryper ner i sängen och lägger sig nära under täcket. Deras kalla fötter värms mot min kropp. Vi kramas, och jag håller om dem. Hårt. Att få höra -Jag älskar dig, mamma saknas i mitt hjärta. Att få pussa mina älskade barn på pannan och säga till dem att -Jag älskar dig!

Jag drömmer om att få ha en gravidmage. Att känna barnets sparkar i magen, och att M smeker min mage och som får känna sparkarna mot sin hand. Jag drömmer om gravidkrämpor, vakna nätter och underbara morgnar. Jag drömmer om att få leva mitt liv tillsammans med M. Att få vakna varje morgon med honom och att tillsammans gå genom livets alla skeden. Jag drömmer om ett långt liv med honom. Tillsammans som en familj. Det är det enda jag drömmer om. Jag kan skriva att jag drömmer om att få leva ett rikt liv med mycket pengar, fina bilar och en stor flådig villa. Men det är inte det jag drömmer om allra mest. För mig är en familj den största drömmen. Och jag hoppas att den drömmen en dag slår in.

/Anna

Välkommen fredag!

Välkommen fredag. Välkommen helg!

Nu jobbar jag visserligen hela helgen, men det betyder ju inte att jag inte få ha helgmys ändå.

I natt vaknade jag av att jag hade så ont i ena äggstocken. Det riktigt värkte och molade. Så det kan kännas när man ska ha mens ungefär. Fast värre. Kunde inte somna om, så jag gick upp och tog mig en alvedon. Kunde somna om, och när jag vaknade var värken borta. Skönt.

Jag ska ju få en mensliknande blödning och då ska jag ringa till "ferten", men den har inte kommit än. Undrar om den ska vara precis som en mens, att man blöder i flera dagar. Hmm, får kolla upp det. Den ska i alla fall komma ungefär då min "vanliga" mens ska komma. Nåväl. Nog menspratat.

Tittade på "Drömmen om ett barn" igår som går på Tv3. Det gör så ont i mig när jag ser paren som försökt i flera år, precis som vi, men som redan gjort otaliga IVF. Som misslyckats. Jag förstår precis hur de känner. Hopplösheten, och saknaden av att få vara gravid. Jag har varit väldigt positiv i tankarna om allt det här med IVF. Jag måste tro på att det kommer att lyckas första gången. Men som de sa igår i programmet -att många inte blir gravida på första försöket. Vill gärna tro att det kommer att fungera. Så kände nog de andra paren också under sitt första försök. Och andra. Och tredje.

Måtte det bara ta sig!

/Anna

Mina rädslor

Jag är väl inte rädd, egentligen, för spindlar och andra små kryp/insekter. Men jag hatar! dem. De krälar och kryper, och de är kvicka små rackare.

Vad jag egentligen är rädd för är att bli ensam. Att inte ha någon vid min sida. Jag är rädd för att dö. Rädd för att mina nära och kära ska dö. Att de jag bryr mig allra mest om inte kommer att finnas längre skrämmer mig så. Usch, kan knappt tänka på det.

Det är svårt att beskriva med ord hur det känns, men känslan finns där. Inuti mig. Det är inget jag tänker på dagligen att mina nära kommer att försvinna en dag. Skulle jag göra det skulle jag inte kunna leva ett normalt liv. Det skulle äta upp mig. Jag värdesätter dem varje dag, även om jag inte säger det varje gång jag träffar dem. Men jag hoppas verkligen att de vet att jag gör det. Att jag älskar dem alla villkorslöst.

Att inte ha kontroll över vad som händer med mig kropp när vi går igenom IVF skrämmer mig. Att inte riktigt veta om det kommer att lyckas första gången eller inte. Sånt skrämmer mig. Samtidigt som det är oerhört frustrerande att förlita mig på dessa läkare. Att inte kunna bli gravid skrämmer mig. Att inte kunna få barn skrämmer mig. Jag är rädd för att jag aldrig kommer att få uppleva känslan av att få ha en härlig gravidmage. Det är det jag vill allra mest i hela världen. Att få bebisen kommer sen. Nu vill jag inget mer än att få den där magen. Jag är så rädd att jag inte kommer att få den. Gravidmagen.

Alla säger att -Självklart kommer du få det, Anna. Ge det lite tid bara. Det kommer när det kommer. Men tänk om det inte gör det då? Hur kan de vara så säkra på att det kommer att ske, när jag själv är osäker. Jag är rädd för att tro dem. Vill så gärna tro, men jag är rädd.

/Anna

Att ha huvudvärk

Jag startade morgonen med ett litet pepparkaksbak. Inte kavla och stansa ut formar. Utan hyvla pepparkaksdegen i tunna härliga flarn. Så där enkelt ni vet. För att sedan avnjutas med ett glas iskall mjölk. Eller två.
Idag är det finare väder i Storstaden än igår. Vi kan behöva lite solsken innan vintern kommer och blir så där långdragen och mörk.

Har haft en hel del huvudvärk under den senaste veckan. Det tär på en litegrann. Oftast hjälper inte alvedon, så jag får ta mina migräntabletter istället. Huvudvärken eskalerar ofta till migrän, så jag ser det lite som att ta i förebyggande syfte. Det är väl egentligen den enda biverkningen jag känt av. Trodde jag skulle bli ett "hormon monster" av nässprayen. Men såklart glad att jag inte blivit det. Eller det kanske är M som ska vara glad. Vem vill ha en galenpanna hemma?
Om en vecka är det dags för sprutstart, och jag fram emot det. Faktiskt. Se fram emot att få sticka en nål i magen varje dag känns ju inte helt normalt. Men det är bara en sak vi måste göra för att få det vi vill ha i slutändan. En bebis!

/Anna

En grå dag i Storstaden

Igår var det grått och trist. Allt var grått. Mina lavendelbuskar har blommat färdigt för i år, och där står dem. Grå och trista. Men på ett sätt är de vackra ändå, där de står i sina betongkrukor. Det ser ut som frosten bitit tag i dem och håller dem i ett järngrepp. Men så är inte fallet. Vintern har inte kommit än. Termometern visade plus fem komma tre grader. Det är den 23:e november och vi har så många plusgrader? Det är något konstigt med vädret gott folk. Betyder det att snön, när den väl kommer, kommer att ligga kvar i maj? Det måste ju bli någon form av förskjutning någonstans. Inte sant?


/Anna

Dator. Ett nödvändigt ont.

Datorn är hemma igen efter flera dagar på datasjukhuset. Dyr historia det där. De har samma typ av hälsoreform som de har i Amerika, på datasjukhuset. Man betalar alltså för sig om man inte har försäkring. I detta fallet gick vår ut för en månad sen. Med nytt grafikkort och lite extra ramminnen så har hon några år till att gå. Får vi hoppas.
Dator är ett nödvändigt ont. Jag vill hellre ha alla mina fotografier inklistrade i ett album än inklistrade i olika mappar på datorn. Har redan förlorat hundratalts bilder i datordöden, och vill inte uppleva det  igen.

/Anna

Min favoritplats

När jag valde "min favoritplats" som ämne tänkte jag att det här blir enkelt att skriva om. Utan att ha någon speciell plats i åtanke. Det visade sig att jag inte hade en favoritplats. Ett smultronställe. Jag hade flera.

Mallorca. Ett semestermål för många. Kan förknippas med första utlandssemestern med gänget i Palma eller familjens paradis, Alcudia. Vi åker till Alcudia där stranden sträcker sig milslång, där havet är azurblå och himlen vacker. Barnfamiljerna flockas runt poolerna på de stora hotellkomplexen, och vi parkerar oss under ett parasoll på stranden. Det är, för oss ett paradis. Inget ompa ompa eller dunka dunka som stör, eller jobbiga "inkastare" som tjatar öronen av en för att få in just dig på deras restaurang. Ljudet av barnskratt och vågorna som skvalpar in mot stranden är som man säger, balsam för själen.

Det är långgrunt och vi leker som två barn i vattnet. Älskar det! Från morgon till sena eftermiddagen ligger vi där, under vårt parasoll och njuter av solen som värmer skönt i ansiktet. På kvällen avnjuter vi en god middag. Det finns många genuina restauranger kvar, och inte bara turistfällor med dålig mat som de snabbt svänger ihop och som ligger på tallriken efter 5 minuter. Kan rekommendera en restaurang som ligger i "gamla" Alcudia, där muren, som romarna byggde, omringar små butiker och restauranger. Ca´n Costa bjuder på genuin mat. God mat!

I Sverige finns det så många vackra platser. Och en plats som ligger oss varmt om hjärtat ligger i Västmanland. Ängsö. Vackert beläget vid Mälaren. Grönt och lummigt.

Där, genom skogen gick vi med picnickorgen i högsta hugg, ute på vår första dejt, fäktandes bort alla myggor tills vi kom fram till vattnet. Det var så vackert och lugnt. Vi satt på bryggan och det kändes som om tiden stod stilla. Att få sitta där och titta ut över Mälaren med sitt livs kärlek är obetalbart. Att få hålla honom i handen, och dingla med fötterna ner i det ljumna vattnet. Solen går sakta ner, och mörkret faller. Myggen biter. Hårt. Vi packar ihop vår korg och springer skrattandes genom skogen och drömmer om att få komma tillbaka igen. Och det snart!

Vad har ni för smultronställen? Vilken plats i världen har en plats i ditt hjärta?

/Anna

En trasig dator

Bild lånad från Google

Vår dator har blivit sjuk. Den är nu inlagd på datorsjukhuset här i stan. Hoppas att den kommer tillbaka snart. Frisk och kry!
Tyvärr får uppdateringarna lida lite fram tills dess. Jag vet. Det är jättetråkigt. Hade ju verkligen börjat komma in i det här nu. Skriver lite snabbt från jobbet istället.

I lördags hade jag migrän. Vaknade med huvudvärk, som sedan eskalerade till migrän. Tog en tablett och sov ett par timmar mellan 13-15. Sen var jag som ny igen. Undrar om det var en biverkning av nässprayen?
Kvällen spenderades med Svägerska med familj. Det bjöds på löjromstoast, plankstek och pannacotta. Supergott! Visar bild på det sen, ok!

Söndagen spenderades hemma. Hela dagen. Var inte ens utanför dörren. Hade Harry Potter-maraton. Vi såg de två sista filmerna. Måste säga att jag tyckte de var riktigt bra. Faktisk!
Ska försöka komma ifatt med min "30-dagar" så fort datorn kommer hem igen.

Är trött som, ja. Jag vet inte vad. Skulle kunna sova hela dagarna. Det tror jag däremot är en biverkning på sprayen. Man ska väl vänja sig inför graviditeten när man är supertrött i början.

På återseende!

/Anna

Att läsa en bipacksedel

Tänkte att det kanske kunde vara bra att läsa bipacksedeln på nässprayen jag tar. Går in på Fass och söker på Suprecur. Scrollar ner till biverkningar, för det känns ju viktigt. Man vill ju inte få vårtor i ansiktet eller så.

Läser om de vanligaste förekommande:

• Viktökning. Jahapp. Då kommer jag bli tjock nu alltså. Suck!
• Huvudvärk, yrsel, dåsighet. Huvudvärk har jag ofta så det gör varken från eller till.
• Ökad eller minskad huvudbehåring. Kom igen! Flintis?!
• Illamående, kräkningar. Illamående, fine. Kräkas är ju ingen favoritsyssla.
• Diarré, förstoppning. Lagom är bäst. Inte sant?

De mindre vanligaste:

• Ökad eller minskad kroppsbehåring. Neandertalare nästa!
• Vätskesamling i ansikte, armar och ben. Låter inte vidare kul.
• Ångest, depression. Kommentar överflödig.
• Mjölkutsöndring. Bara vid amning tack.

Sällsynta:

• Andnöd, kramp i luftrörens muskulatur. Andas bör man, annars dör man.
• Hörselstörning. Hör lite illa från början, så det kommer jag inte lida av.

Alltså. Det är ju inte roliga biverkningar. Håller er underrättade vid eventuella förändringar. Hihi!

/Anna

En morgon i Storstaden

God morgon!

Det är en disig morgon och det är inte minusgrader. På frukostbordet ligger mina två nya magasin som kom på posten igår. I Damernas Värld kan ni läsa en intervju med Zlatan. Världens bästa Zlatan! Och i Mama kan ni läsa om årets alla härliga mammor som utsågs på Mama galan i söndags. Ser verkligen fram emot att få krypa upp i fåtöljen och läsa i timmar och dricka mitt Indian Spice te.

Men någon mysig läsning i timtals i fåtöljen blir det tyvärr inte nu. Tvätten tumlar runt i maskinerna i tvättstugan, och jag borde väl egentligen köra ett varv med dammsugaren också. Men känner jag mig själv rätt, så kan det vänta en dag till. Några dammtussar dör jag inte av, men oinvikta kläder och disk. Gaaa!

Puffade imorse igen. Går bra än så länge. Funderar över när jag kommer märka skillnad i kroppen. Hormonerna borde väl hoppa och fara. Och M ska väl få en utskällning för ingenting. För det är väl så det är? Har fått det för mig i alla fall.

En liten fundering. Ska man berätta för chefen att man går igenom IVF, eller inte? Lite kluven där. Känner mer spontant för att vänta tills vi blir gravida och har passerat v 12. Om det inte blir uppenbart då förstås. Eller om chefen frågar mig rakt ut. Hmm, det tåls att tänka på.

Nu ska jag fånga dagen. Eller tvätten snarare, för att sedan fara iväg till jobbet och jobba till sena kvällen.

Todeloo!

/Anna

Min familj

Ja. Jag tänkte berätta lite om min familj. Då kanske ni får ett litet hum om hur jag är också, och vart mina egenheter kommer ifrån. Egenheter har jag. Både bra och dåliga...

Mammsen: En kvinna i sina bästa år. Eller inte vet jag om 61 är de bästa åren, men det låter lite mysigt. Så. En mamma som föddes i Finland, och kom till Sverige som liten flicka. Hon är bestämd min mamma. Känslig. På ett bra sätt. Hon är rolig och har humor. Gillar amerikanare. Bilarna då alltså, inte människorna. Eller hon kanske gillar dem med. Vad vet jag. Hon stickar och virkar. Det är sockor, gubbar, och tavlor kan det också bli ibland. Hon är en hejare på att baka. Bullar och biskvier. Marängtårtor och mockarutor. Mums! Dillköttet med potatis är en favorit. Och korvgrytan med körv, potatis och rotfrukter. Önskar att jag träffade henne oftare. Jag älskar min mamma!

Pappsen: En riktig dalkarl med faiblesse för traktorer, amerikanare och Gunillakakor med mjölk. Han gillar 60-talsmusik och lyssnar på t ex den här när han är i sin verkstad meckandes med någon av sina bilar. Han har nära till skratt, och är en riktig skojare, min far. Han kan göra sånt där rulljud med den där flärpen i halsen. Låter som Eartha Kitt. Rrrrrr! Sjunger gärna för barnbarnen -Nere på botten i en liten liten damm, där simmar tre fiskar med deras mamma fram. Simma sa mamma å ett tu å tre. Å dom sam och dom sam, sam fram i sin damm. Mycket bra liten sång det där. Han sjöng den ofta för mig som barn. Min pappa han är härlig han!

Storasyster 1: 11 år äldre än mig. Hon gillar Harley´s och har en riktig knutte till karl. Inte Sons of Anarchy-knutte. Men typ. Omtänksam och en riktig djurvän. Jag fick döpa hennes första katt. Mimmi. Efter Mimmi Pigg. Flyttade hemifrån tidigt, men jag hälsade på henne och sov över ofta. Hon har galen humor, och hon vet vad hon vill. Henne sätter sig ingen på. Hon har en supergo dotter, som hunnit fylla 18 år. Världen skulle inte vara den samma utan henne!

Storasyster 2: Knappt 4 år äldre än mig. Ett riktigt rivjärn är hon min syster. Hon säger vad hon tycker. Också känslig. Precis som mamma och jag. Hon har två underbara barn på 8 och snart 6 år gamla. Min syster och sambo var också oförklarligt barnlösa. 3 misslyckade IVF. Sedan kom de två skruttungarna på den "naturliga" vägen. De bor på en stor gård på landet. Hästar, hundar och katter finns det gott om. Hon kan allt om barnvagnar och babytillbehör. Går på Ladies Night varje år. Hon är också duktig på att baka. Och sy kan hon med. Livlig, temperamentsfull, glad och härlig. Det är MIN syster det!

M: Han har jag ju redan berättat allt härligt om, så han får vara nöjd! Haha!

Svärmor: En tös från landet som flyttade med sin kärlek in till stan. Älskar skaldjur. Räkor, rökta som färska kan hon äta kilovis av. Avnjutes gärna med ett glas gott vitt vin. God lyssnare. Underbar på alla sätt och vis. Hon är klok och söt. Avnjuter gärna en sommardag i trädgården, eller i skogen. Hon är min extramamma!

Svärfar: Ojoj, vart ska jag börja. Storstadskillen som spelade i dansband som grabb. Det var då han raggade upp Svärmor. De har seglat på de sju haven. Eller vänta nu. Det var på Sveriges sju... Eller det var typ Östersjön, Mälaren och sånt de seglade på varje sommar. M är ju i princip uppvuxen på en båt. Han, svärfar drar otroligt dåliga vitsar. Men ibland skrattar man ändå, för de är så trist roliga. Ni förstår. Han har hundra historier, som jag funderar på att göra en bok av. Tänk er "Det bästa av svärfars sämsta" Förstå vilken storsäljare det skulle bli.

Svägerska: Hon är en bestämd liten kvinna. Ja liten, för hon är 15 kilo lättare nu. Stor eloge för det! Mycket rar, och vi har väldigt roligt ihop. Prata och dricka vin gör hon gärna, och jag gör henne gärna sällskap. Två barn och en man har hon. 12 och 8 år. Nej inte mannen, han är typ 40+ och härliga är även de. Hon vill gärna ha rätt, men när M säger att hon har fel... Då kan jag lova, då är diskussionen igång. Ödmjuk, omtänksam och rar. Vad glad jag är som fått en sådan fin svägerska!

/Anna

Att ha massor med mediciner

Nässpray, puregon penna (spruta), ampuller till sprutan

och en himla massa vagitorier.  

Min fina neccesär (Tack Malin!) där en del av min

medicin kommer att ligga. Det blir ju lite roligare då!

Här kommer en lista på medicinen jag har hämtat ut, för en näpen liten summa av 1245 kr. Som hittat!

• Suprecur 15 mg. 2 flaskor nässpray 10 gram
• Puregon 900 ie/1,08 ml
• Puregon 600 ie/0,72 ml
• Ovitrelle 250 mkg/0,5 ml
• Progesteron vagitorier 400 mg 60 st
• Puregon penna

Ett litet schema på hur det kommer att se ut med medicineringen och läkarbesök:

• 16/11 Spraystart, Suprecur, 2 puff 3 ggr dagligen. Tas morgon, middag och kväll.
• 30/11 Möte på "ferten" för att lära mig att hantera puregonpennan. Sprutstart.
• 30/11 1 Puff 3 ggr dagligen samt 150 ml puregon i spruta som tas på kvällen
• 5/12 Blodprov
• 9/12 Ultraljud
• Vecka 50 Äggplock och ev. återinföring av befruktat ägg

Innan äggplocket kommer jag även ta Ovitrellesprutan som är en ägglossningsspruta. Vet inte detaljerna kring det ännu.

Känns fortfarande lite overkligt. Jag tänker "tänk om"-tankar. Tänk om vi blir gravida vid första försöket i december och allt går vägen. Då skulle det betyda att vi har en liten bebis i september. Galenpanna!

/Anna

En busy dag och läkarbesök

Igår var det en busy, busy dag!
Dagen började med ett besök på fertilitetsmottagningen. Jag skulle få mina recept och kolla hur många ägg det fanns. Till min positiva förvåning så skulle jag få börja med nässprayen direkt, och inte idag (torsdag) alltså. Så igår puffade jag tre gånger. En gång i varje näsborre. Medicinen hetter nåt i stil med Sacre Ceur. Måste nog kolla upp det där. Strax tillbaka...
Suprecur. Det var ju något helt annat.

Jag hade ca 8-9 ägg i varje äggledare, så det finns många ägg att stimulera. Tror att det är positivt. Fick ett schema på hur och när allt ska ske. Började med nässprayen igår, och ska tillbaka till "ferten" den 30/11. Då ska jag lära mig hur man tar sprutan! Hjälp, säger jag bara. Kanske inte är så farligt, men lite läskigt är det.

Sedan skrev han ut recept på allt jag ska använda. Och det är inte lite det heller. Ska visa en bild på allt lite senare!

Ville bara slänga in detta och berätta att jag alltså har börjat nu. Oh my, detta är så spännande! Vill ta nässpray hela tiden. Nästan i alla fall.

Så inlägget om "Min familj" kommer ikväll istället. Och då får ni lära känna mina familjemedlemmar. Eventuellt kanske i punktform.

Kärlek till er alla!

/Anna

Min första kärlek

Alla har vi haft en tonårsförälskelse. Min hette Niklas. Han var 18 år, jag 16. Han hade gyllene hår som låg i mittbena som han hade sprayat tillrätta med Proffs hårspray. Den rosa flaskan. Han var en svärmorsdröm med ljusblå ögon med långa ögonfransar och ett skratt som smittade av sig.

Han och hans kompisar stod på parkeringen i hans skruttiga gamla golf, och vi åkte upp bredvid dem och parkerade. Jag sa inte mycket den kvällen, utan beundrade honom där han satt och spelade den här låten på repeat. Han tittade på mig ibland, och när våra blickar möttes rodnade jag och fnissade lite. Ni vet så där som tonårstjejer gör. Kvällen varade inte för evigt, och vi skiljdes åt.

Vi gick i samma skola, och jag undrade hur jag missat att se honom innan den där kvällen i bilen. Några dagar senare i korridoren ser jag honom. Vi tittar på varandra hela vägen tills vi möts. -Hej! Han saktar ner och smeker lätt min arm. Tiden gick som i slow motion, och jag hörde vartenda slag som mitt hjärta slog. *dunk dunk dunk* Sedan försvann han vidare i korridoren.

En lördag ringer telefonen. -Hej, det är Niklas! *dunk dunk dunk* Jag trodde hjärtat skulle slå ur bröstet. -Jag undrar om du vill komma på fest ikväll? Herregud! Är det på riktigt, tänkte jag. Svarade något sådär lamt svar, och tyckte att jag gjort bort mig. Totalt! Kvällen var underbar. Jag satt i hans knä och han höll om mig. Jag var i sjunde himlen. Fjärilarna flög runt som i ett kaos i magen. Varje dag. Vi sågs så ofta vi bara kunde. Vi låg i hans säng och pratade om allt möjligt. Kyssar hörde ju till vanligheten också. Eller så spelade vi "vändtia".

Det var skolavslutning och tivoli i staden. Gatorna var fulla med glada studenter och tivolisugna människor. Jag skulle möte upp Niklas på stan kl 21. Det fanns ju inte så många mobiltelefoner då, så man bestämde i förväg var och när man skulle ses. Den gamla goda tiden ni vet. Han kom 10 minuter sent. Jag såg direkt att något var fel. Han började säga något, och jag bara vände mig om. Vill inte, vill inte, vill inte att han gör slut, tänkte jag. Han gjorde slut. Bara sådär. Jag grät inte då. Ville inte att han skulle se det. Han gav mig en kram och pussade mig på pannan, sen gick han. Borta. Slut. Ringer hem och pappa säger att han kommer. Sitter på en bänk och väntar. Nu gråter jag. Bilar åker förbi på gatan. Glada studenter -För vi har tagit studenten! Där kommer en bil, Niklas och hans kompisar. Han tittar på mig när de åker förbi. Jag vill inte titta tillbaka. I bilen hem snyftar jag och pappa tröstar och säger att -Det kommer att finnas fler killar, Anna. Han var inte rätt för dig.

Han hade väl rätt min pappa. Han var inte rätt för mig. Men oj vad jag var ledsen. Grät mig till sömns, natt efter natt.

Men det gick över. Det gör ju alltid det.

Vår resa

En vecka senare på Rhodos.

Vår resa har pågått i fyra år nu. Eller snarare 4 år och 3 månader. Jag pratar inte om någon härlig resa runt jorden, utan om den långa resan mot att få bilda familj.


Vi hade precis gift oss och jag hade ett år kvar i skolan när vi bestämde att nu vill vi ha barn. Vi slutar med p-piller i augusti då blir det säkert bra, det tar ju ett tag innan de försvinner ur kroppen. Det hade man ju läst om. Då får vi barn någon månad efter jag gått klart min utbildning. Det passar ju utmärkt! Efter det nya året satsade vi lite mer helhjärtat på det och försökte verkligen passa in de där fertila dagarna. Visste egentligen inte riktigt vad ägglossning var riktigt, och om hur, var och när den skulle ske. Tiden gick och vi blev inte gravida. Ett år passerade och det var inte så hemskt egentligen, och jag minns att jag aldrig tänkte att tusan att vi aldrig blir gravida. Hösten kom och gick. Det blev vinter. Minns att jag pratade med en gynekolog som berättade att det fanns en fertilitetsmottagning dit man kunde vända sig om man hade svårt att bli gravid. Jag gjorde slag i saken och ringde. Fick en tid redan efter ett par veckor.

Det var då vi påbörjade en utredning. Fertilitetsutredning. Hjälp! Detta känns stort och lite läskigt.Tankarna spretade åt alla håll. Är det något fel på mig? Är jag steril? Usch, hemska tanke! Ett enda virrvarr i huvudet. Det togs olika prover för att se om jag ägglossade samt om jag hade fullgott skydd för Röda hund. Mannen, han fick lite ”egentid”. Så att säga.

Det gjordes undersökningar och spolning av äggledare. Som jag tusan tror är på min topp 5 lista av smärtsamma saker jag gjort. Maj gad! Min kropp reagerade inte riktigt som varken dom eller jag hade förväntat. Min kropp började krampa. Rejält! Alla muskler i kroppen drog ihop sig, och talet det ska vi inte prata om. –Anna, vill du att M ska komma in? frågar barnmorskestudenten. –Mjeej, mjaag vjill jinte ajjt hjan schka sche mej schå här. Pratade som en gammal alkoholiserad ryss som nyligen lärt sig svenska. Ja, eller nåt sånt. Och där ligger jag i en gynstol med underlivet i vädret med kramp i hela kroppen. Not my pridest moment. Om vi säger så. Barnmorskorna springer ut ur rummet och hämtar syrgastuben, och M som sitter utanför och väntar funderar vad tusan som är på G. Barnmorskan springer ut igen, den här gången för att hämta nåt muskelavslappnande preparat. Tredje (!) gången hon springer ut kommer hon tillbaka med båren. –Nu är det klippt! tänker M. -Nu blir jag änkeman. Slutet gott, allting gott som man säger. Men kul, nej det var det inte. Skulle jag göra undersökningen igen? Inte en chans i helvete. Rent ut sagt.

Våren och sommaren gick och jag åt ett preparat som heter Pergotime. Tyvärr utan resultat. Sommaren led mot sitt slut, och jag tyckte att mensen borde ha kommit vid det här laget. Mensen kom inte. Tog ett test, och titta! Ett extra streck på graviditetstesten kom nästan omedelbart upp. Total lycka! Var det verkligen sant? Har vi lyckats bli gravida utan hjälp? Tog några tester till innan vi verkligen trodde på det.

Lyckan blev kort. Hade blödningar var och varannan dag i tre veckor. Googlade missfall dagligen. Efter en dag på jobbet kommer jag hem och det börjar blöda. Mycket. Visste att det här kan inte vara något annat. Ringer M och gråter. Han kommer hem direkt. Jag gråter hela kvällen. Sörjer det som aldrig blev. Dagen efter var jag tom. Hade inget mer gråt i mig. Var hemma en vecka från jobbet, och sex dagar efter missfallet åker vi till Rhodos. Resan som vi redan hade bokat. Rresan gjorde oss gott.

Eftersom vi nu hade blivit gravida ”utan hjälp”, fick vi inte längre fortsätta hos fertilitetsmottagningen.

Ett år till passerade utan resultat. Det enda som hände under den tiden var att jag fick fel på sköldkörteln. Hypotyreos. Det satte käppar i hjulet ytterligare, med inrådan från läkare att inte försöka aktivt medan kroppen ställde in sig på medicinen. Nederlag. Kände att nä, nu fan får det vara nog. Kan vi inte bara bli gravida?!

Kontaktade fertilitetsmottagningen igen efter 14 månader. Chefsläkaren säger att –Ja Anna, en enda graviditet på fyra år. Det är inte bra odds. No shit Sherlock, tänkte jag! -Vi provar pergotime några månader till, och funkar inte det, så kör vi igång med IVF så fort som möjligt efter sommaren.

IVF. Ajviäf. Provrörsbefruktning. Making a baby in a provrör. Jahapp. Det blev så alltså. Om det är den vägen vi ska gå, så är det bäst att vi snörar på oss Timberlanddojjorna på direkten. Sommaren kom och gick. Shit! Kalla fötter. Ska vi inte vänta liiite och se ifall det tar sig ändå? Jo, vi väntar lite. Vi väntade tillräckligt länge, och nu är det dags. Den här veckan smäller det. Vi börjar med IVF!

/Anna

Min Mr Right

Vi kan kalla honom för M. Än så länge får han hålla sig lite i periferin. Tills han säger att -Du Anna, älskling, jag vill också vara med på ett hörn på din blogg! Han mäter 180 centimeter över havet och har lockar i sitt hår som han envist klipper bort hos frisören. Ser lite illa gör han också, så ibland sportar han brillor och oh my så stilig han är då. Han får gärna ha på sig chinos eller ett par snygga jeans så man ser den där härliga lilla rumpen som man helst bara vill ta ett rejält bett i. Mums!

När han åker till jobbet tidigt på morgonen, och jag får ligga kvar i sängen några timmar till, kommer han  in och och stryker mig över ryggen och borrar ner sitt ansikte bredvid mitt på kudden. Pussar mig på pannan, för på munnen får jag ingen. Har tydligen "dragon´s breath" så tidigt på dygnet. Och det kan jag ju faktiskt ge honom. Skulle inte heller vilja pussa någon med sådan andedräkt.

Han köper hem Marabou mintkrokant och en liten coca-cola fastän jag sagt att jag egentligen inte borde äta det. Innerst inne vill jag ju ha det, men ni vet hur det är. Så sitter man där med en halv chokladkaka mindre än när man började. Superdupermätt! Men tar en ruta till.

Han lagar mat till mig också. Idag t ex "svänger" han ihop en pyttipanna, och efter det en kycklingwok. -Matlådor är bra att ha, muttrar han för sig själv ute i köket. Nä, men han är duktig på att laga mat min man, och det experimenteras ofta fram någon långkoksgryta med kantareller och syltlökar.

Han är inte underbar bara för att han lagar mat, eller pussar mig hej då innan jobbet. Ni vet, det är de där små sakerna som de bara gör. För att de älskar en liksom. Masserar en när man har ont i huvudet, värmer ens fötter i sina händer när man ligger i soffan och tittar på film och som fyller på ett glas med vatten när han är på väg till köket för han ser att jag har slut. Sånna saker.

Sen så är han ju inte alltid så underbar. Nä, jag har inte någon superkille som är uuunderbar jämt. Oh nej! Han har ett litet humör den här mannen, som en liten gubbe. Muttrar och surar lite för sig själv emellanåt. Brås lite på sin far där, som i sin tur brås på sin far. Vi pratar alltså om tre, TRE generationer sura gubbar här. Inte jämt då, utan med jämna mellanrum. De måste ju liksom varva in den där gubben i vardagen. Tror de tänker så faktiskt. -Hmm, nu var det ett tag sen jag var lite grinig. Kanske ska vara det en liten stund i dag.

Han är min man, underbar som sur. Han passar perfekt för mig, och jag tror inte att det finns någon annan som skulle stå ut med mig och mina små egenheter än han. Och jag älskar honom för det!

/Anna

Vårt bröllop

Det var en varm sommarmorgon i juni 2007, och vi drog våra väskor till incheckningen på flygplatsen, med klädpåsen hängandes över armen. Där i fanns min klänning. Klänningen som jag visste på ett ögonblick att den här vill jag ha. Ber flygvärdinnorna att vara extra rädd om den, så den inte blir skrynklig där den ligger i kabinen.

Vi landar i ett hett Rom. 30 grader. Kvavt. Vi har ett par dagar att utforska Rom innan våra familjer kommer ner. Vi njuter av dagarna och leker "honeymooners".

Dagen kommer och jag vaknar med ett leende. Vänder mig om i sängen, och där ligger mannen, min man, som jag efter den här dagen ska leva med. För resten av mitt liv! Det känns så rätt och känslorna som kommer kan jag knappt beskriva mer än med ett ord. Lycka!

Vi kysser varandra ömt innan vi skiljs åt för att förbereda oss för vad som komma skall. Pirrigt, och underbart. Brudbuketten köptes av den där charmige italienaren på torget som utbrister -Ciao bella! och en massa andra italienska ord jag inte förstår, när vi kommer för att titta på hans blommor. Jag sminkar mig och får håret uppsatt av min syster. Det är varmt i hotellrummet. Jättevarmt. Får lite smått panik och blir sådär lätt hysteriskt som en brud blir på sin stora dag. Går ner till receptionen och säger (lätt tårögt kan jag tillägga) att nu är det nog hög tid att ha på den där ac:n. För det är faktiskt min bröllopsdag idag. Idag! Och jag tänker minsann inte svettas. Ac:n sattes på... Sen att taxichauffören inte var lika empatisk och generös med kall luft behöver vi inte prata om.

Klockan närmar sig fem på eftermiddagen, och jag byter om i källaren i villan där Svenska Kyrkan ligger i Rom. Det är svalt i rummet, och jag känner mig inte nervös. Alls. Ute gassar solen och temperaturen har stigit till 32 grader. Det är hett. Svetten lackar i pannan medans jag ser våra familjer gå och sätta sig ute i trädgården. Min Mr Right tar min hand, klämmer den hårt och tittar på mig med kärlek. Ser att han har en glansig blick, men jag säger ingenting för då vet jag att jag också börjar gråta.

Melodin (som jag idag inte minns vilken det var) börjar spelas och vi börjar gå ut längs den lilla gången ut i trädgården. Min systerson och systerdotter slänger rosblad, och även fast de är så små att de inte riktigt förstår vad det är som sker, ser jag glädjen i deras ansikten.

Ceremonin var underbar. Det var som om det bara var han och jag där. Tårar rinner ner för våra kinder, och jag stryker honom lätt på kinden -Jag älskar dig! mimar jag.

Tårar, kramar och skratt. Allt i ett enda virrvarr. Lyckan är total, nu är vi man och hustru. Skumpan korkas upp, det skålas och jordgubbar äts med stor aptit. Vi säger adjö till prästen och hans fru och åker vidare till restaurangen. Som i själva verket inte var någon riktig restaurang. Under tallar och träd var det vackert uppdukat med blomsterarrangemang och levande ljus. Middagen, som sig bör i Italien, varade i flera timmar. Rätterna serverades en efter en tills våra magar inte orkade en bit till. Då serverades tårtan. En klassisk italiensk tårta, Millefoglie. Ljuvligt spröd och god!, med vårt knubbiga, men ack så söta brudpar på.

Kvällen bjöd på tal, sånger och smått förskräckta italienare som inte sett ett svenskt bröllop tidigare.

Efter många timmar av mer skratt, dans och ännu mer tårar åkte vi tillbaka till hotellet där de amerikanska collegestudenterna nyfiket tittade på när ett bröllopsfölje kommer in med en barfotabrud i täten.

Dagen var underbar, och om jag skulle få gifta mig igen skulle jag göra om det precis som det var den där dagen i Rom!


/Anna

Att lära känna mig

Jag läste om det här idén någonstans, och tyckte att det här var mig tusan en kul idé. 30 dagar heter det. Tror jag. Konceptet var att skriva om ett nytt förutbestämt ämne varje dag i 30 dagar. Jag tänkte att vi kanske kunde göra en kortare version. Låt oss säga 10 dagar. Det är ju lite lagom. Lagom är bäst, eller?

Hursomhelst. Om vi gör så här, jag skriver ner 9 olika ämnen så får ni välja det tionde ämnet som ni vill att jag ska skriva om. Låter det som en bra idé? Jag kör igång med första ämnet redan i morgon!

1: Vårt bröllop

2: Min man

3: Vår resa

4: Min första kärlek

5: Min familj

6: Första dagen

7: Min favoritplats

8: Mina rädslor

9: Mina drömmar

10: _____________

/Anna