Ett, två, tre...

Fossingar i fina strumpor

Den där nedrans kanylen som gjorde ont. Hela tiden.

... fyra, alla äggen äro dyra.

Jag blev inte så yr av den lugnande medicinen. Lite trött, men jag somnade inte den här gången. Efter klockan 10 var det vår tur. Vet inte exakt när vi fick komma in. Jag hade på mig de fina blå tossorna, den där extra rocken och en sån fin mössa, som ser ut som en duschhätta ni vet. Vi följde med sköterskan in i salen och jag fick ställa mig på vågen. Och nej, tänker inte berätta vilka siffror som uppenbarade sig på displayen. Jag vägde i alla fall mindre än förra gången, det är ju positivt.

Hälsade på läkaren, en manlig den här gången och hoppade upp i stolen. Just ja, mina underbyxor fick M stoppa i fickan under tiden.
Sen så var det dags. Det bedövades med fyra härliga sprutor i min va-jay-jay (som Oprah kallar det). Det kändes... Sköterskan fyllde på med lite smärtstillande i armen. Mmm, det susade till härligt i huvudet *yrsel* Dags för äggplocket och vi började lite lätt på höger sida. Det kändes, och jag fick lite påfyllning av smärtstillande. Den här gången låg jag och blundade och fokuserade på andningen. Hade ingen lust att gråta den här gången. Det klarade jag av när vi kom dit när jag blev stressad över vår placering i väntrummet. Jag vet, hormones!

Hursomhelst...

Det plockades och det stacks (sticktes?). Minns inte alltför mycket där innefrån. Läkaren frågade mig något och jag svarade, men nu har jag ingen aning om vad vi pratade om. De såg först två ägg, och sedan tre. Min hand formade peace-tecknet och jag var nöjd. Mindre nöjd över min fåniga gest dock...

Embryologen började räkna ägg och visade på tv-skärmen. 1 2 3 4 5! Redan här var jag supernöjd, och sedan började hon räkna äggen från vänster sida, 1 2 3 4 5 6! 11 ägg! ELVA!! Trodde det var ett skämt. Men nej, ingen skämtare där inte. Som sagt elva ägg är tamigtusan inte fy skam. Nu hoppas vi innerligt att de blir befruktade tills imorgon. Vi blir ju glada om det bara är två, så vi kan stoppa ett i frysen. Om det skulle vara så alltså. I morgon är det jag som ringer Reproduktionscentrum och kollar läget. Sen ska vi, om allt går som det ska, tillbaks på torsdag.

Ikväll lägger jag mig med ett leende på läpparna!