Min mamma letade på min gamla speldosa som jag hade när jag var en ytte pytte liten bebis, och tog med den när de hälsade på på min födelsedag. Vilken känsla det var att få se den där gula klockan med åsnan på igen. Att få hålla den i min hand igen efter ja, nästan 30 år. Ok, den fanns alltid i någon leksakslåda under barndomen, men att få se den och höra den välbekanta melodin igen. Minnen!
Söta svägerskan har stickat de söta sockorna, och som säkert kommer att sitta på de små fossingarna på väg hem från BB i december.
Ja, gosedjuren. Fluffiga och mjuka. Ett måste för varje liten bebis. Galet söta. *snutt snutt*
Oh nu är det verkligen inte lång tid kvar!! Så mysigt att ha kvar saker från när du var liten. Verkar som ni är kittade och redo för ankomsten. Lycka! Ha en fin vecka. Kram Erika
SvaraRadera