Tadaaa! Här har vi då alltså en bebis. Min bebis. Vår bebis! Den lilla krabaten ligger inbäddad i min mage och lever tydligen rövare. På ultraljudet var det full fart på armar och ben. Det gapades och armar sprätte hit och dit.
Att beskriva känslan på ett annat sätt än underbart tror jag inte går. För det var helt enkelt alldeles, alldeles underbart. Fingrar, tår, hjärta med kammare och förmak, lever, urinblåsa, ja you name it. Allt finns där. En liten rackare på 230g och som är ca 14 cm lång. Det är lång tid kvar och många centimetrar att växa, men oj vad jag längtar efter att få hålla detta lilla underverk i min famn. Underverket som har kommit till i ett "provrör". Hur fantastiskt är inte det? Tänk vilken tur att de kan göra så, att man kan få ett barn när ens kroppar inte riktigt matchar. Underbart är ordet. Underbart!
Åh så härligt att få hälsa på hos sötnosen! :) Visst är det helt underbart att få se! grattis till den fina lilla krabaten!
SvaraRadera