Mina damer och herrar! Får jag lov att presentera vår lilla bebis i vecka 7+2. Han eller hon är 1,19 cm lång och hjärtat slår med all sin kraft.
Att få se den där lilla fläcken på tv-skärmen betyder allt. Efter så många år av väntan har vi äntligen en liten bebis som växer i mig. I mig växer det ett barn! En människa! Det är nästan för stort att ta in. Jag kan knappt förstå det. Inte M heller för den delen. Den där tröttheten och de otaliga kisspauserna talade sitt tydliga språk. Vi är gravida!
Herr Överläkare sa grattis!, och var superglad över att se det starka och fina hjärtat och han gav oss 98-99% på att vi får en bebis i december. 17 december för att vara exakt. Ja, nu vet man ju inte helt hundra när bebisen vill komma, men vi har något att se fram emot. Tänk om vi får ha en liten bebis i famnen på julafton i år. Tanken är nästan overklig. Jag sa ju det i ett tidigare inlägg: att inte en till jul utan bebis. Det går absolut inte för sig. Alls!
Hej, lilla bebisen i magen!:)
SvaraRaderaGrattis!:) Så himla underbart och vackert!
SvaraRaderaJa men där är det lilla knytet ju!! Så mysigt. Så fin! Känner igen mig i mycket av det du skriver. Dessa hormoner! Jag glömmer aldrig när jag såg en film med min sambo och det var nåt som var skoj så vi skrattade båda två. Skillnaden var bara att jag aldrig slutade skratta. Min sambo blev nästan irriterad till slut (han ville ju se fortsättningen på filmen), sååå kul var det väl ändå inte!? Men jag skrattade så tårarna sprutade, det var så befriande på nåt sätt. Konstigt och skönt på samma gång! Sen kunde jag ju sitta i soffan och gråta för att jorden skulle gå under andra dagar. Lite knäpp blir man. Men det är nog samma för de flesta.
SvaraRaderaFortsatt lycka till er :)
Hälsningar, Erika
Jag har nog inte kommit till skrattstadiet än, utan jag gråter för allt. Jag menar allt! Små grisar på tv eller en vacker låt på radion(fick tom tårar av Beyoncés nån popdänga också). Helt otroligt!
Radera