Att sakta komma tillbaka till livet igen

Ojojoj, det säger jag bara. Att den där tröttheten man hör talas om av gravida är så, hur ska jag beskriva den, sövande. De första veckorna in i min graviditet var jag så fruktansvärt trött. Kunde sova mellan 12-16 timmar/dygn, och fortfarande vara lite trött. M bara skrattar åt mig, och när andra undrar över hur jag mår beskriver han mig som att jag bara sover och äter.

Äter gör jag, men det är inte mycket som går i. Har blivit äcklad av mat och blivit mätt på några få tuggor, för att sen vara hungrig igen en timme senare. Jag mumsar frukt och dricker ProViva Nyponsoppa om vartannat. Har velat tappa de där 3 kilona länge, men det är kanske inte nu de ska tappas? Men av historier jag hört så kommer både aptiten och kilona tillbaka. Vare sig vi vill det eller inte.

Idag är är jag i vecka 10+4 och jag mår fruktansvärt bra. Inget illamående alls sådär som man också hört talas om. Ibland undrar jag om jag fortfarande är gravid. När jag pratar med vänner om graviditeten, som är en sån overklig tanke att börja med, känns det som om jag ljuger och att de snart ska avslöja min bluff.

Sen ska vi väl inte ens tala om de där hormonerna. Håhåjaja! Att läsa fina kommentarer från er på bloggen kunde få, och fick mig att lipa som ett litet barn på lunchrasten. "åh vad jag blev rörd när jag läste detta. Nu har jag sträckläst din fina blogg och önskar er all lycka och hoppas innerligt att det ska gå vägen snart. Ser fram emot att följa din resa. Erika (iTodd)" Jag skojar inte att när jag läste den här (lite kortade) kommentaren från Erika blev jag så glad att jag grät. Jag ringde till M och berättade att det finns så fina människor där ute som läser min blogg, och att de tar sig tid att kommentera mina inlägg. M tyckte förstås att jag var heltossig som gråter så, men skrattar samtidigt åt mina hormoner som är all over the place.


p.s Får ju inte glömma att berätta att vi har varit på vårt första möte med MVC också. Sen om det var så där speciellt vet jag inte, men det kan ju bero på att jag ljuger om att jag är gravid. Eller hur var det nu? Visst är jag gravid? Ja, vi säger så. Har ju någon form av bildbevis på det, så det borde vara sant...

Att få lov att presentera någon för er

Mina damer och herrar! Får jag lov att presentera vår lilla bebis i vecka 7+2. Han eller hon är 1,19 cm lång och hjärtat slår med all sin kraft.

Att få se den där lilla fläcken på tv-skärmen betyder allt. Efter så många år av väntan har vi äntligen en liten bebis som växer i mig. I mig växer det ett barn! En människa! Det är nästan för stort att ta in. Jag kan knappt förstå det. Inte M heller för den delen. Den där tröttheten och de otaliga kisspauserna talade sitt tydliga språk. Vi är gravida!

Herr Överläkare sa grattis!, och var superglad över att se det starka och fina hjärtat och han gav oss 98-99% på att vi får en bebis i december. 17 december för att vara exakt. Ja, nu vet man ju inte helt hundra när bebisen vill komma, men vi har något att se fram emot. Tänk om vi får ha en liten bebis i famnen på julafton i år. Tanken är nästan overklig. Jag sa ju det i ett tidigare inlägg: att inte en till jul utan bebis. Det går absolut inte för sig. Alls!

Att ta ett test, del 2

... och där ligger graviditetstestet på golvet vänt åt rätt håll. För en millisekund är det knäpptyst. Sen utbrister jag:
 -Åååh!
-Vadå?, säger M
-Det är positivt!
-Vaa? Är det?
Jag tar upp testet och vi tittar på det tillsammans. De två strecken som berättar att ja, ni är gravida. Ert senaste IVF-försök lyckades. Ni är gravida!
Vi kramar om varandra hårt och länge. Inga ord behövs, det är ren och skär lycka vi känner. En overklig känsla. En overklig, men härlig känsla.

Vi gör oss i ordning för våran dag på jobbet, och när M släpper av mig kikar jag in i bilen och säger puss innan jag ska stänga bildörren. Han tittar på mig och ler och säger -Puss på dig, lilla mamma!

Det undre testet är "testet", det övre togs två dagar senare

och där är teststrecket mycket starkare än kontrollstrecket.

Lyckan är total!

Att vänta på del 2

Jag vet att det är många som väntar på Att ta ett test, del 2. Så håll ut kära vänner. Er väntan blir inte lång, jag lovar!