Att räkna ner dagarna

Testdagen närmar sig med stormsteg och det är mindre än en vecka kvar. Jag har lovat M den här gången att inte ta något test innan dagen D. Det kliar i fingrarna på morgnarna, men har jag lovat så har jag. Funderar ibland på om jag har några symptom eller inte. Fröknarna där fram har inte ömmat alls den här gången kan jag påstå. Vet inte om jag har lite känningar av att det drar lite och molar down there. Jag försöker att inte känna efter så noga, för man kan ju bli knäpp för mindre. Inga blödningar. Än. Men jag försöker tänka positivt även om jag kikar lite extra när jag är på toaletten efter dåliga tecken. Jag veeet, jag ska sluta. Lovar. På heder och samvete.

Har fått en liten knopp på min First Love-pelargon. Och så är det ytterligare en stängel på väg på orkidén! Jag menar hallå! har mina blomster fått något vårryck? Jag har då aldrig varit med om maken om växaglad orkidé. Men sånt gör mig glad.







p.s Det kanske är något symboliskt? Att blommorna knoppar ut precis just nu menar jag. De knoppas och växer, så kanske det gör det samma i mig? Asch, rappakalja. Men man kan väl få fantisera lite i alla fall...